“Min stund på Jorden” – reflektioner runt artikelserien om miljöns humaniora i Dagens Nyheter

Posted on: April 24th, 2013 by ann-marie 1 Comment

 

VEMS KUNSKAP?

Dagens Nyheter publicerar under våren en serie artiklar om klimatkrisens intellektuella och moraliska konsekvenser, det vill säga att författare som inte är enbart naturvetare eller tekniker reflekterar över miljön och samhället. Det vittnar om att begreppet ‘miljö’ faktiskt kan förstås på olika sätt, inte enbart som något mätbart bestående av siffror och hård data

vilket har genomsyrat forskning och beslutstagande under lång tid och som vi människor måste behärska in i minsta detalj. I stället börjar även begrepp så som kultur och tradition, djupt rotade i våra mänskliga samhällen, kopplas till vår Jords krisartade tillstånd.

Varför har det då blivit så att miljökrisen har diskuterats så gott som enbart i termer från naturvetenskapen? Det handlar om att de naturvetenskapliga ämnena haft företräde genom att dessa kunskapsområden har varit och fortfarande är kopplade till makt. Kunskapen som vi fått presenterad som den enda rätta för analys och tillämpning har inte diskuterats i sig, utan framstått som den enda möjliga. Men, något har gått fel och klimatkrisen är ett faktum. Inget naturvetenskapligt ämne har ännu kunnat rädda oss utan idag diskuteras snarare olika scenarier som en konsekvens av klimatförändringen; hur kommer det att bli om Jordens medeltemperatur stiger med 2 grader? Vad händer om den höjs med 4? Vad gör vi då?

Genom en konsekvent användning av en viss typ av diskussion eller kunskap för att beskriva vår värld i utbildningar, medier och andra offentliga fora, skapas kollektiva värderingar och synsätt. Vi behöver alla fundera över vem vi lyssnar på och varför vi hör just den rösten? Vems kunskap tar vi till oss och varför gör vi det?

Kunskap är alltså förknippad med makt och berättelsen om hur vi bäst löser klimatkrisen kan vi därför också koppla till makt, det vill säga till skikt i politiken, akademin och världsorganisationerna med hög status. Dessa skikts berättelser blir gällande kunskap och det är den röst vi lyssnar till – och då skapas samtidigt begränsningarna.

Kultur och tradition då, vad står de i denna diskussion? Skulle dessa områden kunna ge oss någon kunskap om miljön som vi inte redan besitter? När jag läser DNs artiklar om de intellektuella och moraliska sidorna av berättelsen om klimatet känner jag en viss tröst i att läsa att något mer än teknik behandlas i en text om miljö. Människa och natur hänger ihop – vilket innebär att samhälle och miljö utvecklas i kombination – och när det gäller kunskap och studier betyder det att vi inte kan studera det ena ämnet utan att också studera det andra. I kulturen och traditionen hittar vi speglingar av så väl kollektiva som individuella glädjeämnen, fasor och förhoppningar, allt präglat av mänsklig fantasi i en enda stor blandning. Låt oss söka svar här. Låt oss lyfta fram kunskaperna om de mänskliga sidorna som format en utveckling som lett fram till klimatkris och miljöförstöring. Kanske kan vi då hitta nya spår att följa.

Activity

One Response

  1. Mikael says:

    … eller är det gamla spår vi om inte ska följa så in alla fall inte glömma bort för att inte helt spåra ur? I den ypperliga filmen “Systemfel som hotar världen” och som finns på UR Play (http://gantrack9.com/t/l/503556/4_MDQxNTg2ODEwMg==/) sägs att vi har tillräckligt med resurser på jorden för varje människas behov men inte för varje människas girighet. Och är inte girighet en av de sedan länge kända sju dödssynder som vi ska undvika? Vi kanske kan börja med att identifiera dem; girighet, avundsjuka och vilka fler det nu är …

Leave a Reply