Archive for May, 2020

SPRÅKET VI ANVÄNDER – Acocoxóchitl eller dahlia, vem bestämmer?

Posted on: May 4th, 2020 by ann-marie No Comments

Det var för länge sedan det hände. Det fanns en plats i vår granndelstat Puebla där det underjordiska vulkanvattnet bröt fram ur bergväggen och sedan samlades upp i bassänger för dem som ville doppa sig. Vattnet var hett och grågrumligt med en doft av ägg. Det var för länge sedan vi reste dit för att njuta av de helande källorna, doftande barrskogarna och äventyret att med jeepen ta oss ner för den brant slingrande grusvägen från bergsplatån. Vi, tillsammans med några få andra. Upplevelsen blev stark i det välgörande och heta badvattnet mitt i det orörda landskapet där växtligheten verkade överväldigande efter det torra och sparsamt bevuxna platålandskapet på över 2000 meters höjd som vi kom från. 

Det var för länge sedan vi stannade upp vid det färgsprakande växthuset vid dalgångens branta kant. Färgerna strålade mot oss från blommorna i lerkrukor ställda i rad efter rad på hyllor i det improviserade växthuset. Dahlior. Dalias. “Denna är den vackraste!” “Nej det är den här! Titta, som en boll!” “Har ni sett de här enkla, de har formen av en stjärna…” Alla såg vi nya former, nya färger, nya dahlior. Men nej. Nu stod mannen vi först inte märkt därinne bland färgerna framför oss. “De heter inte dahlior. Blomman har ett namn som den fick av de första mexikanerna som nådde de här landskapet för länge sedan. Namnet berättar att det är en blomma som leder vatten genom sin stjälk, ett vattenrör, helt enkelt. Acocoxóchitl, det är namnet.” Men, var det inte vår fantastiske vetenskapsman Linné som namngav den här blomman som han upptäckte, undrade jag lite tveksamt. Mannen framför mig brast ut i skratt. “Den är upptäckt av vem, señora?” “Upptäckt av spanjorerna först,” mumlade jag och hörde hur det skavde. “Och sedan av botanikerna som klassificerade och namngav den Dahlia.” 

Acocoxóchitl. Vad betyder det om jag namnger något? Är det verkligen att upptäcka det? Är det kanske också att erövra det jag namngett? Sätter jag mitt namn på en blomma, har jag då tillskrivit mig äganderätten på något vis, eller åtminstone dominans? För mannen i växthuset i Chignahuapan var namnet klart inte dahlia utan ett annat, som funnits redan från tiden av de första bosättningarna i Mexiko. Hans blomnamn speglade inte bara ett språk som nahuatl i kontrast till andra språk, utan också hans syn på världen som omgav honom. Den var fylld av trådar till andra tider, traditioner och kunskaper som det mer kända namnet dahlia inte innehöll. Olika namn, olika historier och olika betydelser. 

Genom ett blomnamn kan vi inte bara upptäcka själva blomman utan också människornas historia runt den. De två blomnamnen jag pratar om här representerar kunskapssystem av olika art och är tyngda av maktförhållande. Vems kunskap gäller? Vems benämningar får leda? Dessa frågor är oändligt viktiga att ha med sig när samtal förs mellan kulturer, speciellt om vår värld och om hur vi ska klara klimatkrisen. I ett globalt samtal om hållbarhet är det nödvändigt att förstå varandra och att många olika kunskapssystem kommunicerar. Det första vi därför bör göra är att analysera språket som vi använder för att beskriva vår verklighet och med ödmjukhet lyssna till vår samtalspartners val av benämningar och beskrivningar av den värld som vi delar och som fanns här långt innan oss. 

Det var för länge sedan den första acocoxóchitl, eller dahlian, stack upp sina groblad ur jorden och det var länge sedan blomförsäljaren vi talade med vid källorna försvann från platsen. Idag kallas området för SPA, men jag lovar, det är samma plats som tidigare i en dalgång, mitt i skogen, någonstans i Puebla.